Titanic - andraklasspassagerarens sista sång

(for english scroll down)
I disse dage, er det 100år siden at TITANIC sejlede mod sin skæbne.
12.april 1912 lettede de anker fra Southhampton i England. Natten mellem den 14 og 15 april ramte de som bekend et isbjerg, og gik nogle timer sennere til bunds.

Ruten og stedet hvor de sank - The route and where they sank

Blev jo en tragedie uden viderere. Redningsbåde var der ikke nok af, og meget gik galt. Og hjælpen fra nærmeste skib kom et par timer efter Titanic var gået ned.
Hér ses statistikken på overlevende. Bemærk at hovedsageligt kvinder og børn er de overlevende.
Der er slet ingen overlevende mænd fra 2. og 3. klasse.
Et tydeligt eksempel på den gamle parole: "KVINDE OG BØRN FØRST"!!!

Statistikken - suvivors statistics

Idag hørte jeg denne sang i bilradioen. Og udover den gav en klump i halsen, bed den sig fast.
Så deler den her med jer der vil lytte med. Den er af svenske Mikael Wiehe. Den hedder "Titanic - 2.klassepassagerens  sidste sang". 
Den er selvfølgelig på svensk. Mener at Hausgaard har sunget den på dansk, men kan ikke finde den.

HVIL I FRED - REST IN PEACE

Den svenske tekst:

Det började som en skakning på nedre däck.

Den fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck.

Vi förstod aldrig riktigt orsaken till att fartyget sprungit läck.

Man hade sagt oss att detta var världens modernaste, osänkbara skepp.

Du tog vårt foto av barnen, dina smycken och din hatt.

Jag tog en tröja, jag tänkte att havet är säkert kallt.

När vi steg ut ur vår hytt och såg hur vattnet börjat strömma in,

såg jag en tår, eller var kanske en droppe vatten på din kind

Vi följde pilar som angav räddningsbåtens plats.

Det var på översta däck, fast det egentligen var första klass.

Vi vara ganska många, men alla tog det ganska lugnt.

Det var väl bara en herre från tredje klass som trängde sig lite dumt.

Vi träffade en man, som vi hälsat på förut.

Han presenterade oss för sin dotter och sin fru.

När vi kom upp på däck sa Kapten, att livbåten inte gick att få i sjön.

det var visst kedjorna till någon hissanordning, som någon hade glömt.

Vi gick till baren och fick ett glas gratis champagne.

Och vi skålade för imperiet och för varann.

Nu börja' skeppet att sjunka snabbare och dess lutning var ganska stor.

Många hoppade i vattnet men vi beslöt att stanna kvar ombord.

Sen lämna' råttorna skeppet för att söka sig mot land.

Men vi stod kvar på däcket och höll varann i hand.

Vi tänkte, havet är alltför stort och kallt och vilt.

Och i dem båtar som satts i sjön fanns inte plats för en enda till.

Sen spela' fartygsorkestern "Närmare Gud till Dig"-

Det kändes lite fånigt men ändå rätt typiskt för vår tid.

Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp.

Vi går till botten där vi står, men flaggan den går i topp!

These days it's 100 years ago, Titanic and it's passerngers was heading for what would be their destiny.
The 12th of april they left Southhampton, headed for New York. The night between the 14th and 15th of april they (as most people in our part of the word know) hit an iceberg.

The modern "unsinkable" Titanic sank after a few hours, with massive loss of lifes. 

From the statistics it clearly shows the old saying: "WOMAN AND CHILDREN FIRST"!!

Notice there where NO men from 2.nd and 3th. class who survived.

Today at work I heard a song by swedish singer Mikael Wiehe. Not only did it make my throath close up, and make my eyes kind of wet and shiney. But also thought about shareing it with those who wants to hear it.

And sorry...it's in swedish. We danes understand most of the lyrics. But ran the lyrics through google translate.
So here is the lyrics. (the youtube video is above). It's called "The 2.nd class passengers last song".

About a man, woman and their kids....who choose to go down with the ship..trying to be calm ;'-(

It started as a shake of the lower deck.

It filled us well more with awe than with fear.

We never understood quite why the ship sprung a leak.

They had told us that this was the most modern, unsinkable ship.

You took our photo of the kids, your jewelry and your hat.

I took a sweater, I thought that the sea is certainly cool.

When we steped out of our cabin and watched as the water started pouring in,

I saw a tear, or was perhaps a drop of water on your cheek

We followed the arrows indicated the rescue boat's location.

It was on the top deck, when it was just first class.

We are quite numerous, but all took it quite calmly.

That was just a gentleman from the third grade who pushed his little silly.
(who just acted up stupidly ...they don't understand the situation)

We met a man, which we met before.

He introduced us to his daughter and his wife.

When we came on deck said the Captain, that the lifeboat could not get into the sea.

I think it was the chains to a hoist, as someone had forgotten.

We went to the bar and got a glass of complimentary champagne.

And we drank a toast to the empire and for each other.

Now start 'the ship to sink faster and its inclination was rather large.

Many jumped into the water but we decided to stay on board.

Then leave the 'rats the ship in search for land.

But we stood on the deck and held each other in hand.

We thought, the sea is too large and cold and wild.

And in those boats that have been in the lake was no room for a single to.

Then play the 'ship orchestra "Nearer My God to Thee" -

It felt a bit silly, but still rather typical of our time.

We have lost the very last pinch of hope.

We go to the bottom where we stand, but the flag goes on top!